....lyckan går, lyckan aldrig stilla står.

Har slutat tro på lyckan, kärlek, hopp och allt annat som får en och må bra. Det är enbart tillfälligt och jag har insett att jag vill inte ha någon och ingen vill ha mig. Efter oftast en månad, känns allt fel eller kymigt på något sätt och så vill jag inte ha det.

Kommer jag någonsin hitta någon som passar mig, eller kommer jag passa någon för den delen?

Sitter här med mina djur, framför datorn och tankarna spinner runt som bara den. Kärleken är underbar, när man väl finner den, men oftast så är den plågsam, jobbig, fylld med tårar och ibland kan man tillochmed känna ensamhet. Det är känslor som INTE bör finnas i ett förhållande. Jag kanske tror att det ska vara som i en film, men jag är även realistisk. När jag är kär, skulle jag göra ALLT för den personen, och ibland förväntar jag mig samma behandling tillbaka. Men jag lever väl i min lilla drömvärd, som har börjat krakelera nu, för jag börjar så smått inse, att kärlek inte existerar. Eller JAG kommer inte finna den igen... Har varit det en gång, höll i 6 år... men men.

Så skatta er lyckliga om ni sitter där med  någon som älskar er som ni älskar tillbaka. Tänk på mig lite då och då... Tappat tron på mänskligheten och kärleken...

Med massa svammel

er Sara